Familjeliv

Den senaste tiden har det rasat en hetsk debatt om hemmafruars vara eller icke-vara samt om vad som är bra eller dåligt för barnen. Jag måste erkänna att det är en intressant debatt för den speglar hela vårt moderna samhälle med alla dess fördelar och brister. För även om jag tycker att det är självklart att både kvinnor och män både ska kunna göra karriär och skaffa familj så saknar jag ändå ofta realismen och det sunda förnuftet i debatten.

För alla som har försökt få ekvationen att gå ihop vet en sak - både barn och karriär tar tid! Det handlar om det berömda livspusslet och hur man ska få det hela att gå ihop. Svaret däremot är, och måste vara, olika för olika individer och olika familjer. Det beror på hur man själv är som person, hur barnen är, hur partnern är, vilka jobb man har, vart man bor, vilken hjälp man kan få från släkt och vänner, hur ekonomin ser ut och mycket, mycket mer. Därför anser inte jag i alla fall att någon annan enskilda, kommunen, staten, jämställdhetsombudsmannen eller någon annan har rätt att moralisera och ställa krav kring hur saker och ting ska vara för att det ska vara rätt och riktigt.

Vi måste acceptera att framför allt småbarnsåren är en enormt turbulent period i alla föräldrars liv, där handlar det om att hitta enkla pragmatiska lösningar som fungerar i vardagen. Det debatten egentligen borde handla om är två saker, hur ökar vi familjers valfrihet och möjligheter att hitta de lösningar som fungerar bäst för just dom och deras barn och hur ökar vi acceptansen i samhället, inte minst hos arbetsgivare, för att trygga barn med inte helt utmattade föräldrar är bättre för oss alla både på kort och lång sikt.