Så var man småbarnsmorsa igen!

Ja, nu var det ju rätt länge sedan jag bloggade! Men undertiden har jag i alla fall blivit mamma till en (inte allt för liten) pojke! Även om allting har gått superbra så har jag känt att familjen har gått före allting annat de senaste två månaderna. Den nye lille parveln är visserligen väldigt lugn och snäll och sover och äter mest hela tiden. Men utöver det har vi ju också en sexårig dotter sedan tidigare och för henne är det ju en viss omställning att plötsligt bli storasyster - så hon har också fått lite extra tid och uppmärksamhet. Som tur är så har jag väldigt duktiga och stöttande människor i min omgivning allt i från min kära man till medlemmar i Tranås lokalförening, länsförbundet, kunder och kollegor med flera. Jag måste erkänna att jag känner mig mycket privilegierad!

I torsdags förra veckan var det demokratikommittén, vilket väl inte medförde några dramatiska beslut även om vi har påbörjat diskussionerna kring arvoden inför nästa mandatperiod.

I söndags tog jag mig ändå tid att delta i planeringsmötet vi hade lokalt här i Tranås inför valet, parvel (nej, vi har inte bestämt något namn ännu) följde med men sov sig i stort sett igenom det hela. Det känns riktigt, riktigt bra inför valet! Vi kommer att ha en jättebra lista (den bestäms slutgiltigt den 14 november) till kommunfullmäktige och bra namn även på landstingslistan från Tranås sida. Det känns dessutom som om alla är rätt så peppade och det finns många bra idéer om vad vi vill göra! På kvällen var det telefonkonferens med Gröna liberalers ledningsgrupp. Som tur är kan man ställa in lyssnarläge så att man slipper höra alla bakgrundsljud hela tiden. Så jag tillbringade konferensen ammandes lill-grabben!

I måndags jobbade jag förmiddagen så parvel fick stanna hemma med pappa ett par timmar vilket inte var några problem alls! På kvällen var det egentligen styrelsemöte i länsförbundet men det ställdes in eftersom allt för många meddelade förhinder. (Vad var det jag sa - det är ju höstlov!)

Tja, så helt inaktiv är jag väl inte antar jag även om det känns som det ibland!

Oskrivna regler och nya sätt att kommunicera!

Idag har jag filosoferat så smått kring det här med oskrivna regler och normer för hur man beter sig. För utan att de flesta av oss tänker på det så finns det inom en rad olika sammanhang rätt och fel sätt att göra saker på. Om man inte följer dessa tysta överenskommelser så sticker man ut ur mängden. Ibland kan det vara positivt, man ses som nytänkande, kreativ och kanske till och med lite som en ledargestalt. Men lika ofta kan det vara helt fel, då blir man bara betraktad som udda och konstig, lite missanpassad.

Inte minst inom politiken är det viktigt att hamna rätt här, fixa timingen helt enkelt. Det svåra är att det här osynliga sociala kittet kan skilja väldigt mycket från olika länder och till och med olika delar av vårt eget land. Vad som är rätt i Stockholm är kanske helt fel i Jönköping och det som är rätt i Jönköping kan vara helt fel i Luleå. För de flesta är det här inte något större problem, de klarar av att läsa av signalerna från sin omgivning utan några problem. Det som kan ställa till med problem är alla nya sätt att kommunicera via t ex e-post, sms, facebook, bloggar osv. Här finns inte samma möjlighet att lyssna av tonlägen och tolka blickar.

Här är det som upplagt för missförstånd och feltolkningar, inte minst om kommunikationen sker med någon man inte känner från andra sammanhang.

Fundera t ex på hur ni skulle tolka följande meningar, finns det bara en tolkning:

Det var inte så jag sa!
Jag tycker att du är ganska orättvis!

Nåja, jag vet egentligen inte hur jag kom att tänka på det här men det är onekligen lite fascinerande tycker jag!