Dygnets 48 timmar...

Ja, eller det är väl vad jag egentligen skulle behöva just nu känns det som. Allting tar ju sådan tid numera. Bara ammningen av lille-man tar ju minst 40 minuter och mat ska han ha ca varannan timme det blir ca 8 timmars ammning per dygn! Dessutom vill ju stor-tjejen ha lite uppmärksamhet emellan åt, sedan ska ju allt annat vardagligt hinnas med. Utöver detta jobbar jag ca 30 % än så länge samt försöker sköta mina politiska uppdrag som vanligt. Idag har jag i alla fall varit på nomineringsmöte i Jönköping. Det gick väl rätt bra antar jag men jag tyckte nog att det var lite pinsamt och jobbigt eftersom både vår AU-ordförande i länsförbundet och vår gruppledare i Tranås ville att jag skulle flyttas högre upp på riksdagslistan, vilket ledde till votering i slutänden. Rätt jobbigt men som vår gruppledare sa i på vägen dit; det är ju faktiskt för Tranås föreningens skull. Men det är liksom inte jag på något sätt, jag är nog på gott och ont typen som hellre accepterar läget än att börja ifrågasätta och ändra.

Det leder mig in på en diskussionsfråga som jag tog upp med sfi-eleverna som jag talade för i egenskap av ordförande för demokratikommittén i torsdags. Vad är viktigast eller mest betydande vid valet av politiker - kunskap eller karisma?! Frågan är högaktuell tycker jag med tanke på valet av president och "utrikesminister" i EU nyligen. De har ju kritiserats för att vara alltför grå, okända och karismatiska men samtidigt erkänts ha stor kunskap. På andra skalan kanske man skulle kunna sätta den mycket karismatiske Barak Obama som visserligen inte saknar kunskap men som har anklagats för att sakna tillräckligt med erfarenhet. Det bästa är ju naturligtvis om man har både karisma, kunskap, erfarenhet, ödmjukhet, medievana osv, men det kan ju vara svårt att hitta alla goda egenskaper i en och samma person. Så vad är egentligen viktigast? Vad faller väljarna för? Vad belönas av partiet, nomineringskommittéer, pressen...? Jag kan inte säga att jag tycker att det ena eller andra är rätt eller fel på något sätt, men jag tycker det är en intressant frågeställning. På något sätt så känns det som om kraven på perfektion och professionalism ökar på våra förtroendevalda för varje år, återigen - på gott och ont!