Budget!

Det här med budgetarbete är inte det enklaste! Någonstans är det ju så att pengarna aldrig räcker till, hur mycket man än har! Hur kan man överhuvudtaget prioritera mellan barn och gamla, ekonomiskt utsatta, kultur, näringsliv och jobb, vägar, nya tomter osv?! Vi behöver ju allt fast på olika sätt och av olika anledningar. Den här gången har jag tyckt att budgeten känts extra jobbig. Jag förstår inte hur vi ska få ihop ekvationen med höga kostnader för försörjningsbidrag i en tid av ekonomisk nedgång, nedskärningar inom skola som redan kämpar hårt för att nå målen samtidigt som kraven hela tiden ökar, stora behov inom förskola och fritids, stora investeringsbehov bara för att bibehålla nuvarande standard osv. I min värld räcker pengarna inte till, egentligen inte ens till det viktigaste vi har våra barn och ungdomar, våra gamla och funktionshindrade. Som liberal är det viktigt för mig att alla människor ska ha likvärdiga förutsättningar och möjligheter att utvecklas, jag är inte säker på att vi uppfyller det idag. Jag är på inget sätt expert på området men hade det bara varit upp till mig så hade jag hellre sett en mindre skattehöjning öronmärkt för att stärka driften inom våra "mjuka" verksamheter. Pengar som skulle få gå till fler lärare i skolan, satsningar på elevhälsan, mindre grupper i förskolan, bra mat för barn och gamla, förstärkningar inom äldreomsorgen och demensvården t ex. Men skattehöjningar påverkar attraktiviteten och riskerar påverka den viktiga befolkningstillväxten negativt. Jag har försökt föra fram tanken men inte ens mitt eget parti här i Tranås håller med mig. Som ordförande är jag skyldig att föra fram hela partiets politik och som nämndordförande är jag bunden av våra gemensamma överenskommelser - ensam är inte stark! Jag böjer mig för majoriteten för vem är väl jag, jag vet knappast bäst, det bara känns fel - som att vi skulle kunna göra mer, bättre! Men det skulle kanske inte vara bättre med mer pengar, då skulle det kanske bara finnas nya viktiga behov att uppfylla - det tar kanske aldrig slut! Är det något vi alla kanske måste lära oss så är det nog att resurserna aldrig är oändliga, tillväxten inte obegränsad och behoven aldrig helt uppfyllda. Vi måste kanske helt enkelt göra det bästa av det vi har och då kanske den beslutade budgeten är en vettig kompromiss!? Men vad vet egentligen jag, jag är ju bara en vanlig småbarnsmorsa som inte ens klarar av att hitta en bortsprungen hund!