Resor

Ja, nu var det ett tag sedan igen. Veckan som varit har tillbringats i Paris med visst arbete och mycket nöje. Veckan före det tillbringades till viss del i Köpings kommun där jag bl a höll en utbildning i miljörätt och laglistor för kommunens förvaltningar. Resterande delen av den veckan tillbringades med viss krishantering inför EP-valet där vissa delar kört ihop sig, samt intensivt arbete för att kunna vara ledig under nästkommande vecka. Veckan i Paris var härlig och välbehövlig men jag kan inte förneka att den inneburit en hel del dåligt samvete för allt jag missat och allt som borde blivit gjort! Phu, nu är jag i alla fall hemma och veckan som kommer innebär massor med arbete för att ta igen allt missat!

Idag har det varit en helt galen dag! Dotterns fotboll säsongsstartade klockan fem i eftermiddags, samtidigt skulle jag egentligen vara på ett möte om regionerna i Jönköping. Halv sju hade jag utbildning i projektet till er tjänst på Tranås utbildnings centrum men samtidigt hade min kära make möte med leaderprojektet här i Sommen. På eftermiddagen före allt detta ringde de dessutom från kyrkonämnden här i Tranås där jag är ersättare för FISK kandidat och meddelade att jag skulle behöva hoppa in som ersättare ikväll! Strax innan det ringde det från dagis, då hade dottern ramlat och slagit i hakan ordentligt samt en tand som blivit lös. Då kändes det onekligen som om det blev lite väl mycket på en gång.

Här gällde det att prioritera - hårt. Regionmötet i Jönköping fick strykas, tar för lång tid att åka dit och hem, dessutom finns andra folkpartister där. Kyrkonämnden ströks direkt, lite tidigare får de allt ta och meddela sig tycker jag. Dotterns fotboll hanns med liksom ett samtal till tandläkaren med tid för röntgen imorgon. Direkt efter fotbollen möttes jag och maken i hallen för en snabb puss och byte av ansvar för dotter. Jag åkte till min utbildning och dottern var lycklig då hon fick chans att cykla (hon har just lärt sig cykla utan stödhjul) på väg till leadermötet där det blev film och kakor för hennes del (idel mutor). Middag serveras tack och lov på utbildningen och dottern han jag trycka i lite korv och potatismos samtidigt som jag packade fotbollsgrejerna efter dagis. Phu, man kan ju undra varför just måndagar och tisdagar är så otroligt populära att lägga möten på. Av någon mystisk anledning utövar inte vare sig onsdagar eller torsdagar samma dragningskraft!?

Förberedelse inför EP-valet

Idag har jag haft styrelsemöte med folkpartiet här i Tranås. Framför allt pratade vi om aktiviteter inför EP-valet. Det är lite blandade känslor, dels känns det aningen övermäktigt. Hur mycket man än gör känns det ändå inte som om vi gör tillräckligt. Samtidigt kommer vi att göra mer än vad vi brukar så det är ju bra förstås. Problemet är hela tiden att vi inte har tillräckligt många som är aktivt engagerade.

Det skulle underlätta så enormt mycket om vi bara var några fler som kunde tänka sig att göra en insats lite då och då. Det behövs ju inte så mycket egentligen. Kanske någon som kan tänka sig att dela ut flygblad i sitt grannskap, kanske någon kan tänka sig att fixa fika vid behov, någon kanske kan tänka sig att hjälpa till lite med praktiskt fix inför ett torgmöte osv. Men om några få personer hela tiden ska göra allting då blir det lilla plötsligt väldigt mycket och väldigt betungande.

Det är bara att konstatera att ideellt arbete inte är särskilt populärt i dessa tider - någonstans. Eller är de politiska partierna i högre grad drabbade? Det hänger kanske ihop med att politik och politiker inte särskilt ofta framställs särskilt positivt. Det är ju inte direkt så att man går omkring och känner sig som hjälte. Snarare känns det som om man tidvis nästan måste ursäkta sig för att man engagerar sig och tar ansvar för det allmänna. För om en enda politiker någonstans begår ett misstag så kan man som lokalpolitiker långt därifrån vara säker på att man får höra det och krävs på en förklaring! Rätt konstigt egentligen!

Jag önskar hur som helst att politiskt engagemang återigen kan bli en folkrörelse som det faktiskt var en gång, att fler vågar och vill ta steget in i partipolitiken. Det är ju trots allt inte på blodigt allvar. Visst pratas det om partipiskan ibland men det är ju bara bildligt, det är ju inte så att man blir piskad på riktigt om man inte tycker precis som partiet i varje liten detalj - tvärt om det är ju olikheterna och variationen av idéer som gör debatten intressant även inom ett parti.